Nu var det längesen jag skrev, igen, men det finns ingen ork till att skriva. Det händer så lite också, så därför känns det mest tjatigt att skriva. Det blir samma saker liksom. Hur som så har oturen ännu en gång smygit ikapp oss, allt vad lägenhet heter kan vi ju bara glömma. Vilket gör mig så frustrerad och oerhört ledsen om jag ska vara ärlig. Det är så frustrerande just för att jag vill så mycket, så mycket som inte går här. Framförallt så vill jag kunna sova i vår säng, vilket vi inte gjort på fan vet hur länge. Vi kan ej gå och lägga oss där för då vaknar Melvin, därför sover vi på soffan. Vilket är fruktansvärt oskönt och sen så spelar det ingen roll hur många timmars sömn man får, man känner sig lik förbannat helt outvilad.

Förövrigt vill vi ha William oftare också, vilket inte går så länge vi bor i denna lägenhet. Det är frustrerande att det ska hänga på lägenheten, men så illa är det. Det fungerar ej att bo så många i denna lilla lägenhet, så det får vänta.

Problemet är att vi ej får stå på en lägenhet själv i och med att vi inte har en tillräcklig inkomst. Jag har ju föräldrarpenningen och Johannes stämplar och det är inte tillräckligt, vi har ingen nära som kan stå på lägenheten av olika skäl. Så vi vände oss därför till Soc och frågade om dom inte kunde stå på första-hands kontraktet, vilket dom från början sa inte skulle bli några som helst problem. Sedan ringde dom upp efter en vecka eller liknande och sa att det gick inte alls. Vi får helt enkelt vänta tills någon utav oss får jobb, var deras ord. Men hur fan tänker dom då? Skulle Johannes bestämma sig för att ha William mer än vad han har idag, är vi ju tvungen att separera och i det läget är Soc tvungen att stå på två lägenheter och dessutom hjälpa oss båda med den ekonomiska biten. Så varför inte bara stå på ett kontrakt och inte behöva betala en krona? Jävla idioti. Det är förövrigt helt okej att bo fyra stycken i ett sovrum, tycker dom.

Man börjar liksom tappa hoppet allt mer, det börjar kännas lite meningslöst och framförallt väldigt hopplöst. Varje gång man placerar hoppet som högst så kommer bakslaget som hårdast. Det är liksom inte meningen att saker och ting ska gå som vi vill. Men nu ger jag upp, jag slutar hoppas. Genom att göra det kan jag inte längre bli besviken och ledsen. Jag får helt enkelt bita ihop och försöka få situationen här att fungera.

Jag ska förövrigt söka dagisplats åt Melvin på måndag, ska även börja se mig omkring efter något jobb eller liknande. Måste ju ut på något då föräldrarpenningen är slut, vilket är om ca 3 månader :S Men oturen fortsätter väl göra livet surt för mig, jag kommer väl få sitta hemma obetald resten utav mitt liv. (Låter väldigt uppgiven och deppig, riktigt så illa som det låter är det kanske inte. Men känner att det är läge för lite självömkan)

Melvin är super gnällig hela tiden, han blir hysterisk om han inte får som han vill. Börjar bli mycket Norgren över lillis, frågan är om det är positivt eller negativt. Han står själv nu också, kortare svängar dvs. Men det är ju alltid något. Han sover hela nätterna nu igen iallafall, vilket är ett stort plus. Nackdelen är ju då att det inte gör mig något i och med att soffan och jag inte är speciellt överens på nätterna. Nu ska jag sluta, usch. Hatar att behöva vara såhär negativ, verkligen hatar!

Melvin sover, ska därför ta mig en dusch.

På återseende.

Den senaste tiden har varit påfrestande. För tre veckor sedan började jag få ont i magen, inte på värsta viset dock. Men det blev allt mer för var dag som gick, det gjorde ont hela tiden. Mer när jag åt, så jag slutade äta. Förra helgen blev det värre, jag hade jätte ont och var små klen. Vi skulle skjutsa William till Gävle på söndagen och bestämde oss för att kila genom IKEA en snabbis också. Jag kände att jag verkligen inte mådde bra, frös ena sekunden och svettades andra. När vi satt oss i bilen påväg hem så frös jag som tusan och började känna mig svimmfärdig. Väl hemma tog jag tempen och hade då ca 39 graders feber. Efter den dagen gick det bara utför. Hade närmare 40 graders feber, hade så fruktansvärt ont i magen och kunde inte äta något alls. Kunde knappt röra mig överhuvudtaget. Åkte upp till akuten här i Söderhamn och fick där reda på att jag har en infektion någonstans med dom vet ej vart. Så dom skickade mig till Hudiksvall där jag fick stanna kvar i tre dagar. Jag fick dropp under dom dagarna och dom tog tester och liknande men dom vet än idag inte till hundra procent vart infektionen sitter, dom tror att den sitter i antingen magsäcken eller tarmen. Fick åka hem i fredags iallafall, kan dock inte äta än och är inte hundra i magen. Men det känns som att det är på bättringsvägen. Så jag håller tummarna.

Det värsta med allt detta var att vara ifrån Melvin, jag har aldrig varit ifrån honom mer än en natt. Och då han sover borta åker han sent på eftermiddagen och kommer hem tidigt på morgonen. Nu åkte han i måndags klockan tre och kommer hem idag. Detta är det värsta som hänt mig på länge, att behöva vara ifrån sin son har varit hemskt! Men jag måste ju se till hans bästa, att vara med mig när jag inte mår bra får honom inte att må bra. Träffade honom dock en snabbis i torsdags, mamma kom med honom till Hudiksvall. Gud vad man märker skillnad på hans sätt att vara då man varit ifrån honom lite. Han ler på ett helt annat sätt idag, han klättrar BETYDLIGT mer idag, han har verkligen blivit större på dom här dagarna. Vilket är sånt där man inte ser när man träffar honom varje dag. Fast jag föredrar i och för sig att träffa honom varje dag och inte se utvecklingen lika väl.

Nu ska jag försöka peta i mig lite frukost och sedan ta en dusch i väntan på min bebis!

På återseende

Idag var vi och kollade på lägenheten, rent tapets mässigt var den inte alls lika fräsch som den vi idag har. Men det känns faktiskt som att jag i dagsläget prioriterar storleken mer, och av den anledningen ska vi ta den! Vi ska flytta och jag är så oerhört glad. Det ska bli så skönt att få större, det ska bli så fruktansvärt skönt att kunna lägga sig och sova utan att M vaknar och det ska även bli otroligt skönt att ha ett eget rum åt W. Han börjar ju bli så stor och han behöver ha ytor att leka på. Och det står inte på förrän M behöver dom också, så åhhh ja!! Jag är super glad!

Hon som bor i lägenhet idag ska vara ur sista december, så vi får väl flytta in då någon gång. Ska ringa faxeholmen på måndag och höra mig lite för angående tapeterna och liknande. Förhoppningsvis får vi allafall nytapetserat i hall och kök, sen får vi väl tapetsera resterande själv. Det ordnar sig, framförallt så får vi större!

M börjar bli lite piggare i magen nu och sover inte alls lika mycket heller, så jag vet inte vad det var för knas. Det går ju åt rätt håll iallafall.

Har inget mer att skriva, ska kika på Idol med honey. Då W nyss somnat på soffan, mindre bra dock. Vi ska även göra oss lite gottans till Idol :) "fira" nya lägenheten, haha!

På återseende.

Ringde runt lite idag för att kolla lite extra, det såg väldigt lovande ut allting. Så nu kan jag faktiskt börja hoppas. Vi ska ju som sagt inte flytta till Gävle ännu, vi ska vänta tills den dagen då någon utav har jobb. Om någon utav oss får jobb där alltså. Så vi började därför leta lite smått efter en lägenhet här i Söderhamn, för att bo kvar i denna är ohållbart. Hittade då en fyra som vi gjorde en intresseanmälan på och till vår förvåning så ligger vi etta i kön och ska iväg och kolla på den i morgon. Känns oerhört skoj! Hoppas bara att vi har turen på vår sida, att lägenheten är fräsch eller att vi får renoverat. Känns tufft att flytta ifrån denna i och med att denna verkligen är SUPER-fräsch. Men vi behöver VERKLIGEN en större lägenhet, så jag håller tummarna för att vi ej byter ner oss all för mycket vad gäller tapeterna. Men är super duper förväntansfull, längtar som en tok!

M är hel taskig i magen, han har ju nu under en längre tid ätit mjölkprodukter och det har hittills gått jätte bra. Men nu dom senaste dagarna har han varit super gnällig och verkar ha jätte ont i magen. Han är förövrigt dålig i bajseriet, otroligt lös och gör ifrån sig hundra gånger om dagen. (maybe to much information) Så vet ej om det är pga mjölk eller vad det är. Tycker dock att det är lite konstigt om det skulle börja spöka nu då han ätit mjölkprodukter i över två månader. Men fortsätter det såhär så måste vi väl göra ett besök hos farbror doktorn. För han är lite små dålig på att äta också nu, han sover hela tiden också. Han är inte ens vaken en timme, sen vill han sova igen. Vilket är väldigt ovanligt, han brukar inte sova så mycket. Vet dock inte om det beror på att han är betydligt mer aktiv i dagsläget eller om det är pga att han inte är hundra pigg. Återstår att se..

Nattningen har iallafall ordnat upp sig, jag behöver numera inte guppa med honom. Jag gör välling och ger honom i sängen, han äter då den själv och efter att han ätit så ligger han och poar på i en timme eller så, ställer sig även hundra gånger men han kan dock inte sätta/lägga sig igen. Så jag får gå in någon gång och lägga omkull honom, men sen somnar han själv. Han sover för det mesta hela nätterna igen, kan hända någon enstaka gång (iallafall nu då han inte är hundra pigg) att han vaknar för att äta lite. Han somnar dock om på engång. Och så sover han till en halv åtta ungefär.

Nästa vecka ska jag även ringa om dagis, mest för att höra hur lång väntetid det är på ett ungefär. Så får se vad det resulterar i, har iallafall tänkt att jag ska försöka få honom på dagis när han är runt 12 månader. Så jag kan spara någon mamma-dag till ett senare tillfälle. Och börja söka jobb, vilket ska bli spännande, framförallt i denna stad. HAHAHA. Men annars får jag väl gå i skolan eller något, vilket inte känns skit lockande. 1000 kronor/månaden är ju inte mycket att hurra för. Och får ju dock inte ta något studielån innan jag är tjugo så, how ever. Det löser sig.

Nu ska jag kika på tv med J, sova i tid och denna natt i sängen. Vi har sovit på soffan i flera dagar nu för att M sover så oroligt nu i och med magen och vi vill undvika att väcka honom. Men när man sover på soffan så känner man sig aldrig utvilad, det spelar ingen roll hur många timmar man sover, man är ändå trött.

Nu väntar Biggest Loser ;)

På återseende!

Som det ser ut i dagsläget så skjuts flytten upp en aning, vi har bestämt oss för att vänta tills någon utav oss har ett jobb där. Situationen blir ju inget bättre så länge någon utav oss inte har ett jobb, det blir ju detsamma där borta. Om inte värre med tanke på att hyran där är högre. Men måste flytta till en större lägenhet här i Söderhamn så länge, att bo såhär är ju inte hälsosamt för någon utav oss. Sen får vi bara vänta på att det blir aktuellt med flytt vidare till Gävle. Känns faktiskt riktigt bra, och den största stressen har lagt sig nu.

Förövrigt har det inte hänt speciellt mycket, eller ingenting. Igår var vi bara hemma största delen av dagen, jag och Melvin åkte med min mor till jysk när hon hade slutade. Pratade lite om vår soffa, den är jätte nopprig, den är trasig i en söm och ena armstödet. Vilket känns oerhört irriterande, vi köpte den ju i slutet på maj och är redan så ful. Men ska förmodligen få en ny, så det är ju skönt.

Lillis ligger och sover, storis också för den delen. Ska kolla klart på The voice sen duscha om lillis tillåter :)

På återseende

Var till BVC i fredags, mätte och vägde. Han vägde 10.360 gram och var 73 cm lång. Han ligger fortfarande +1 på allting, så han är så fin så. Hon sa även att han var väldigt tidigt eftersom att kryper och ställer sig mot saker. Det börjar dom tydligen oftast med när dom är ca 10 månader. Melvin flyttar sig även mellan saker, och så står han på fötterna och händerna. Som en båge liksom. Han har blivit så stor, det märkt verkligen nu när han är så pass aktiv också. Det är himla roligt, faktiskt!

Ja, det finns dock inte så mycket att skriva om. I fredags åkte Melvin till Bollnäs, det var en sådan helg. Kom hem på lördagen vid två, det var faktiskt riktigt skönt att få sova ut ordentligt. La mig strax före tolv, fast hade i och för sig sovit ett bra tag på soffan innan dess. Hur som helst så sov jag till halv elva. Så länge var det fruktansvärt längesen jag sov, inte sen innan jag blev gravid. Så det var skönt! Melvin åkte vid halv fem, då gick jag och Johannes och solade, sen köpte vi med oss pizza hem. Små firade 11 månader ;) Kollade på Idol, Elin och Frida kollade också på Idol med oss.

Nu ska jag kika på London inc, sen ska jag duscha och om killen fortfarande sover, städa lite.

På återseende

Nu var det väldigt längesen jag tog mig tid att skriva, men det har varit oerhört mycket nu på slutet. Vi har alla varit väldigt sjuka, mest till och från, men under en väldigt lång tid. Så det har liksom varken funnits tid eller ork till att skriva. Har dock ingen jätte lust att skriva nu heller, men av någon anledning så känns det nästan som ett måste. Hur som helst, vi har haft feber, halsont, hosta och så har vi varit snoriga. I dagsläget är Melvin fortfarande lite snorig och har lite hosta, jag har lite hosta och Johannes tror jag faktiskt har piggnat på sig riktigt bra. Han är nog inte sjuk längre.

Det har dock hänt mycket skoj under dom senaste dagarna, Melvin har lärt sig krypa, han ställer sig upp med hjälp av möbler. Så nu får man inte en lugn stund, det är rivning och passning hela tiden. Men det är sååå roligt att han nu verkligen är ett "barn", om man nu kan säga så. Men när dom är små, eller mindre, så är dom mest stilla och gör inte så mycket ifrån sig. Men nu är det liksom liv hela tiden, han kryper omkring, tar på allt, river allt och äter på allt :P Det är super mysigt! Och nu på bara några dagar märker man vad tuff han blivit, det började med att han ställde sig upp i sängen någon gång. Men så fort han lyckades ställa sig så började han gråta och andades väldigt tufft. Han var jätte rädd, så man fick lägga honom ner igen. Sedan tog det någon sekund så stog han igen, så det var ett evigt springande ett tag där. Men nu när han ställer sig så kan han flytta sig ifrån t.ex lära-gå-stolen till tv-bänken och så släpper han så han håller med ena handen. Druttar på rumpan någon gång sådär, men upp lika snabbt igen och blir tuffare och tuffare för varje gång. Liksom med krypningen, det började med vanlig ålning. Strax efter började han åla fast han ställde sig på ena knät, väldigt ful ålning/krypnings stil. Sen helt plötsligt så kröp han som en kanonkula i sängen, men vägrade på golvet. Då stog han och gungade och gjorde ifrån sig något ljud som förmodligen tydde på att han var rädd. Sen la han sig ner och ålade istället. För han ställde sig på alla fyra, men kom ingen vart. Dagen efter kröp han på som tusan, även på golvet. Så det tog kanske tre dagar för honom att lära sig krypa och ställa sig emot saker. Så nu har grodan en MYCKET stolt mamma :D

Vi har dock inte kommit något längre vad gäller flytt, vi letar lägenhet som galningar. Men hittar aldrig någon som faller oss i smak. Helst av allt vill vi ju ha en privat lägenhet, då dom har mer personlighet och charm. Men det verkar ju näst intill omöjligt att hitta sig en sådan. Så vi har väl kanske sänkt våra krav en aning numera, det börjar även bli lite bråttom då jag måste söka dagisplats väldigt snart. Bara det är en ständig stress för mig, tanken är oerhört konstig också. Att sätta bebis på dagis, uscha! Men det ska bli väldigt skönt att få ordning på dagarna, ha något att göra och sådär. Även om det kommer bli fruktansvärt jobbigt att vara borta ifrån Melvin sådär många timmar. Det har jag nog aldrig varit. Visst, han har ju sovit borta någon gång. Men då åker han sent på eftermiddagen och så kommer han hem TIDIGT dagen efter. Sen är det ju faktiskt så att just under natten gör det inte speciellt mycket, då sover man ju bara. Han liksom jag, han vet ju inte ens om att han är ifrån mig liksom. Och jag tänker inte speciellt på det, för som sagt så sover man ju. Det ska nog gå bra iallafall, förr eller senare måste jag ju kapa navelsträngen :P

Annars har det väl inte hänt speciellt mycket, det som gör mig vansinnig är hur fasen man ska göra med vaccinet? Framförallt för Melvins del, det är så jobbigt. Jag har liksom ingen aning om vad som är bäst. Men jag ska rådfråga min barnmorska på fredag då Melle ska vägas och mätas och vad gäller mig och vaccin finns det ännu tid att fundera på. Ska jag vaccinera mig får jag göra det vecka 48, vilket är om ca två veckor så jag hinner nog vrida och vända hundra gånger om.

Måste bara tillägga att min goda vän, Elin, fått jobb också. Vilket jag tycker är jätte roligt, det gör mig glad att se henne lyckas. Och detta är ju verkligen ett jätte steg i rätt riktning! :)

På fredag har jag och Johannes varit tillsammans i 11 månader, vilket i sig kanske inte är något speciellt. Men det är ännu en månad av kärlek utom denna jord och det gör mig lycklig. Det gör mig så lycklig att vi trotsallt motstånd fortfarande står hand i hand. Det börjar kännas som att det inte finns något vi tillsammans inte skulle klara av. Han får mig att känna mig stark och självsäker, han gör mig så gott. Jag älskar honom, så otroligt mycket.

På fredag blir även lilleman 8 månader, tiden bara flyger iväg. Det känns väldigt konstigt när man tänker tillbaka, det känns som att det var igår jag fick reda på att jag var gravid. Men det var längesen nu det, åh lilleman blir så stor! Honom älskar jag, mer än något annat. Min guldklimp!

Nej, nu ska jag göra någon nytta. Pluttisarna sover, så jag ska väl ta och plocka ordning lite.

På återseende.

Nu var det ett tag sen jag skrev, som vanligt, jag är himla dålig på att skriva faktiskt! Men det känns inte som att tiden räcker till faktiskt. Det händer väldigt lite, men ändå finns det ingen tid. Underligt..

Vi är för tillfället sjuka - snoriga, feber och hosta. Melvin har haft feber sen i söndags, jag har väl inte haft just någon feber. Men har varit väldigt klen. Det börjar dock kännas aningen bättre, jag är fortfarande snorig och hostig, men inte alls lika mycket. Melle är inte direkt klen, men väldigt snorig och hostig dock. Det går ju iallafall framåt.

Förövrigt har det inte hänt speciellt mycket, det händer som sagt väldigt lite.

Kom förresten på igår att jag inte har så lång tid kvar på mammaledigheten, så jag måste nu, i november, söka dagisplats. Vilket känns väldigt olämpligt, i och med att vi inte vet i vilken komun vi vill bo i. Eller vi vill väl bo i Gävle, men lyckan är inte skit stor. Vi hittar ingen lägenhet och hittar vi en så har dom PRECIS blivit uthyrd när vi ringer. Så jävla typiskt!

Förövrigt så har det gått en vecka sen "den" hörde av sig, det är alltså en vecka sedan jag ställde ett krav. En vecka sedan "den" fick två alternativ. Och "den" har inte hört av sig, vad fan är det ens att fundera över. Man blir ju alldeles matt, förstår inte hur man ens kan tveka. Av vilken anledning man ens måste fundera. Men ja, som sagt, "den" verkar ju inte ha alla indianer i kanoten!

I lördags var jag till Anna, vi åt lite och pratade. Alltid roligt, synd att det blir väldigt sällan. I söndags var jag till salongen och fick håret färgat. Igår var vi dit igen, så Johannes fick sitt hår klippt. Han blev såklart dö-läcker! :)

Missar babysim idag, vi är ju som sagt sjuk. Vilket är väldigt tråkigt, men det är ju som det är. Förhoppningsvis har vi piggnat på oss till nästa vecka.

Nu får det vara nog, detta inlägg blev väldigt tråkigt. Hur som helst..

På återseende!