Ja, då var det längesen igen. Det blir alltid såhär, är en riktig periodare har jag märkt. Hur som helst, ska försöka att sammanfatta dom lite viktigare delarna sedan sist (dom jag kommer ihåg dvs)

Melvin har varit sjuk mest hela tiden, det verkar aldrig vilja ge med dig. Han är klen och febrig till och från. Vilket börjar bli oerhört tråkigt vid det här laget, inte för att det är något han kan göra något åt. Men vafan, nu räcker det väl!

Förövrigt har han också hunnit med att fylla 2 år, vilket såklart känns lite halv konstigt. Känns inte riktigt som att det gått så lång tid, man blir lite halvt rädd faktiskt. Kommer det fortsätta i denna takt står det ju fan inte på förrän man är ute och letar moped istället för trehjuling. Det är lite smått skrämmande måste jag säga. Tur är det väl att även jag bli äldre med tiden.

Som jag säkert skrivit vid ett flertal tillfällen så har Melvin alltid jätte duktig på att lägga sig och sova. Det har aldrig varit några problem att lägga honom i hans rum. Det är heller aldrig en kamp, han sover efter ca 5-10 min efter det att man lagt honom. Han har även varit JÄTTE duktig på att lägga sig i växar-sängen. Han har vissa gånger gått upp 2 gånger eller sådär. Men somnar sedan utan vidare problem. Men nu, denna vecka så är det ett HELVETE att lägga honom. Han skriker så att han håller på och kräks, helt hysterisk. Ingenting duger heller, det enda han vill är att vara uppe med med, kolla på tv, vilket jag såklart inte tillåter. Men jag vet inte varför det är på detta vis, det är så oerhört konstigt med tanke på att han verkligen varit sjukt duktig på att lägga sig tidigare. Det finns ingenting som är nytt för honom, jag menar flytt eller liknande. Vi bor på samma ställe, jag jobbar som jag gjort tidigare, vi bor samma människor under detta tak som vi gjort hela tiden. Ingenting är annorlunda, förutom hans sovrutin. För den verkar liksom inte existera överhuvudtaget längre. Det gör ont i mig, jag vill inte ge med mig heller för då blir det en ny rutin. Han behöver sova och kan inte vara vaken till halv nio eller liknande. Vad gör man? Gör man rätt i att försöka trösta honom i sängen och inte låta honom gå ut ifrån rummet? (bara för att klargöra, jag låter honom inte ligga och gråta hysteriskt till sömns. Jag står inne med honom och försöker trösta honom och går inte förrän han slutat gråta)

Jag vet inte hur man gör, för att göra rätt? Är tacksam för alla tips och knep, för nu börjar mamma hjärtat att brista.

Har hållt i på ca en timme för att få honom i säng nu, har suttit där inne bredvid sängen och försökt trösta honom. Men det finns inte mycket som hjälper. Stojade lite med honom och så gick jag ut efter det, sedan dess har han ej gråtit. Han ropade för ca 15 min sedan, svarade honom men fick inget tillbaka. Sedan dess har han inte ljudat ett dugg. Ska in och kolla till honom nu, sedan ska jag kolla på tv och sova. Är så trött hela tiden numera, vet inte vad det är. Kan bero på att jag har sådan huvudvärk hela tiden och sover halv taskigt pga den. Hur som, på återseende gott folk.

Godnatt med er!