Borde förmodligen börja inlägget med att skriva något i stil med "Ja, nu har det väldigt längesen igen då". Men hoppar det denna gång, dom som läser bloggen vet att det var VÄLDIGT längesen jag uppdaterade. Borde sedan fortsätta med något i stil med "Jag ska blir bättre på att uppdatera, jag ska verkligen bli det".. Men hoppar det också då jag VET att jag inte kommer bli bättre på att uppdatera och alla som läser bloggen vet också att jag ej blir något bättre.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om eller i vilken ände man ska börja i. Så varnar redan nu för ett tråkigt och antagligen oerhört rörigt inlägg.

Som dom som känner mig eller läser bloggen vet är min son, Melvin, väldigt ofta sjuk. Så vi har varierat VABB och egen sjukdom ett tag nu. Väldigt lite jobb och väldigt mycket hemma, är vad som hänt. Det är såklart jätte tråkigt!

Förövrigt så har det hänt speciellt mycket alls faktiskt, vi sitter mest hemma..

Melvin har börjat varit hos sin pappa varannan helg, i tre helger nu. Så vi får hoppas det håller i sig, för allas skull. Det är ju himla skönt att ha en stund på sig att ladda om batterierna, framförallt tror jag verkligen att även Melvin behöver detta. Han är ju med mig jämt och för att kanske arbeta bort lite utav hans förkärlek till mig så tror jag detta är nödvändigt. Men det hela menar jag att Melvin är ju så HIMLA mammig, det finns liksom ingen annan. Vilket är jobbigt för mig, då jag aldrig kan göra något alls. Inte laga mat, städa eller diska för han står nedanför mig och gormar. Får han då den där "semestern" varannan helg ifrån mig, kanske han inser att det finns fler än jag. Eller liknande.. Det var bara en tanke. Klippa navelsträngen en aning, vore kanske på plats.

Så för att sammafatta det ovan, så är det jätte skönt att det börjat bli på riktigt. Dessutom så tror jag verkligen att Melvin har roligt och han pratar om pappa, farmor, farfar och sin farbror. Vilket gör rätt gott, de är ju endå en del av honom dom alla och jag tycker Melvin är värd att ha alla dessa människor omkring sig som älskar honom.

Utvecklingsmässigt? - Jadu, numera så pratar han ju en massa. Och för att tillägga, MEST HELA TIDEN. Men han är ju för go! Han cyklar, på trehjuling då såklart. Det är väl vad jag kan komma på såhär på rak arm. Det finns ju inte så många milstolpar kvar nu. Han sitter, han ligger, han rullar, han går, han talar, han förstår.. Ja, han gör det mesta. Han är ju nu en hel människa liksom. Min lilla människa <3

Och så har vi ju den där omtalade 2 års trotsen, som är super rolig för jämnan. Jag har nog aldrig varit med om en unge med sådan stark vilja! Alla vardagliga saker är numera en förbannad kamp, mat, sova, byta blöja, sova och allt som hör vardagen till. Det är super jobbigt stundvis, samtidigt som man senare kan skratta åt en del saker han säger eller gör i frustration emot mig för att man säger ifrån.

Han gör även saker helt medvetet för att jävlas, då skiner bustrollet igenom.

Vikt och sådant har jag svårt att säga, men sist vi var iväg.. Det var runt hans 2 års dag, då vägde han runt 15 kg och var 91½ cm lång. (om jag minns rätt) Han ligger fortfarande perfekt på kurvorna och utvecklas som han ska.

Har även varit på mitt första utvecklingssamtal som förälder, på dagis då, vilket var en upplevelse. Där fick jag kolla genom ett häfte, Melvins häfte, där dom har skrivit saker från den dagen han började till nu. Hans förmåga att vara en medmänniska, med omtanke och sympati, hans utvecklingsförmåga och liknande. Det fanns ingenting negativt att hämta, det stod bla. att han är full av liv och är oerhört energisk. (vilket inte direkt kom som en överraskning). Det stod även att han visar stor omtanke för dom andra barnen. Att han märker skillnad på små och stora barn. Han hjälper sina vänner om dom ej kan, han tröstar om dom är ledsen och liknande. Sådant som får ens mammahjärta att smälta. Det stod om allt han lärt sig och så fanns det bilder från dagis-start till nu, det var mycket skoj att se och läsa om allt.

Nu har jag slut på saker att skriva.. fyller förresten år om 10 dagar, 20 år. Känns ju oerhört skoj (inte skoj alls). Eller skoj, men det är ju inte så att det känns speciellt på något sett. Men äldre måste jag ju bli.

Nu ska jag ta och plocka i ordning lite här hemma. Sedan ska jag ta och stoppa korven i cykelsitsen och trampa iväg till macken för att köpa mig lite snus.

På återseende gott folk.