Jag vet inte vad det är med mig för tillfället, jag är skör. Jag tror jobbet och frånvaron ifrån min son börjar ta ut sin rätt.

Det är inte roligt att komma till dagis och lämna honom till ett tomt dagis varje morgon och sedan efter en lång och tuff dag hämta honom ifrån ett tomt dagis. Han är alltid först på dagis och han är alltid sist. Han är egentligen varken först eller sist, men han är det på sin avdelning. Men han går på avdelningen där barnen är yngst, dom flesta som går där, eller egentligen alla, går bara femton timmar. Så han är ju själv ifrån sin avdelning.

Jag kanske överreagerar, det kanske är jag som är fjantig. Hur det än är, så är det inte speciellt roligt. Jag vet ju att han inte lider, han har ju jätte roligt. Så det är bara ett problem för mig, inte för honom.

Att jobba är helt klart en fas i livet man måste genomgå, man måste jobba. Man måste såklart jobba i stort sett hela sitt liv, jag vet inte varför det känns så jobbigt allting. Jag trivs inte alls i det team jag blivit placerad i, jag vet heller inte om jag skulle trivas bättre i något annat. Det är som det är, de är bara att bita ihop tills man finner ett annat jobb som ger mig mer.

Jag tror detta inlägg blir mest rörigt, jag vet inte varför allt i mitt liv för tillfället är sådär jätte rörigt. Jag glömmer allt viktigt, jag hinner inte med det jag vill och behöver göra. Jag hinner ingenting och dom gångerna jag hinner så glömmer jag det ändå. Det känns som att jag tappat fotfästet en aning, jag brukar vanligtvis ha koll på saker och ting. Mitt liv är annars väldigt strukturerat. Jag var näst intill lite utav ett kontroll freak, jag tror det var något som tillkom i samband med melvins födsel.  Det kan ju hända att man lär sig strukturera detta liv också, så småningom. Det går inte att älta i små saker heller, det finns viktigare saker att ta itu med. Allt ordnar sig tillslut, det brukar det göra.

Förra veckan var jag hemma med melvin, då han hade feber och utslag på ryggen. Trodde på engång att det var vattkoppor då William fick vattkoppor förra gången han var hos oss. Men melvin fick bara ungefär tio stycken på ryggen, det kom inga fler och dom är i dagsläget näst intill försvunnen. Så det var antagligen inte vattkoppor. Vilket känns både väldigt skönt och lite tråkigt, han har lika gärna kunnat haft det nu då man ändå var hemma. Hur som helst, nu är han tillbaka på dagis och jag på jobbet. Livet har återgått till det normala, på både gått och ont.

Några planer för sommaren har vi inte förutom för kommande helg, vi ska till stockholm över helgen och "fira" midsommar där. Vi åker direkt efter jobbet på torsdag, vi kommer fram vid halv sju tiden. Då blir det antagligen bara en bit mat och sedan sova. På fredag ska vi iväg och handla lite midsommar-kläder och sedan ska vi äta lunch med ett par vi träffade för två sommrar sen då vi var i thailand. Vad vi gör till kvällningen är ännu oklart, antingen så blir det grönan eller något sådant. Något skoj ska vi nog allt kunna hitta på. Blir det inte grönan på fredagen så blir det de på lördagen, på söndagen ska vi shoppa som tusan (förhoppningsvis) och sedan åker jag och min mor hem. Johannes och Hans är ju redan där och stannar kvar där. Det ska bli skönt att få lite miljöbyte, det ska bli riktigt skönt att se något annat än denna stad. Om man ens kan kalla det stad, by känns mer vettigt. Helgen kommer förmodligen bli kanon och jag ser fram emot den som bara denn!

Helgen därpå ska jag försöka träffa någon vän, det är alldeles för längesen nu. Det blir inte så mycket utav det nu då all min tid går åt till jobb och den lilla tid som blir över går givetvis till min älskade son. Vore skönt att träffa någon vän, så man får prata lite och göra något annat än vad man alltid annars gör. Jobbar, sover, äter.. Vill även försöka hinna göra något som är roligt för barnen. I och för sig så har dom få vänner jag fortfarande har kontakt med barn som är ungefär i melvins ålder så han får ju leka lite medan mamma tjattrar. Det återstår att se, helt enkelt.

Mer planer har vi inte, vi har sagt att vi ska försöka åka till furuvik någon dag i sommar. Men det får vänta lite tills sommaren blommat lite till. Så när det blir återstår också att se.

Jag och min mor har fått ett recept på en soppa vars namn, roligt nog, är "mirakelsoppa". Så vi ska pröva den denna vecka, en på jobbet gick ner 5 kilo på en vecka då han åt den soppan och följde "schemat". Så jag ska ge det en chans, det råder dock tvivel på att den är speciellt god. Men det är bara att bita ihop och trycka i sig skiten det.

Ja, nu har jag inte speciellt mycket mer att skriva om. Hoppas detta inlägg är läsbart. Kan hända att det blivit en aning rörigt, ber isåfall om ursäkt. Ska gå och pussa på min käraste son nu och sedan ska jag bädda ner mig. Börjar faktiskt bli lite trött och det är lika bra att ta vara på det, det händer inte så ofta. Det gör det egentligen, är alltid jätte trött.. Men aldrig trött på det sättet att jag kan lägga mig ner, slappna av och sova. Jag vet inte om det beror på att det är lite mycket nu, både fysiskt och psykiskt.

Hur som helst, har funderat på om det är någon mening att skriva blogg. Det verkar inte vara speciellt många som läser. Funderar därför på om jag ska ha lösenord-skyddat och skriva bara för min egen skull. Har ni åsikter om detta, skriv gärna det. Skriv om ni vill att jag ska fortsätta skriva eller inte, vad ni isåfall vill att jag ska skriva om. Om ni känner att någon saknas eller om ni bara är nyfiken. Gör er röst hörd, vill så gärna veta vad folk tycker och liknande.

VÅGA FRÅGA OCKSÅ!

Fråga på om det är något ni vill veta.

Godnatt nu, folket.