Jag vet inte alls hur jag lämpligast ska börja detta inlägg, vet inte ens vad och när jag sist skrev. Jag vet bara att det var ett bra tag sen nu!

Nu är utbildningen slut, så nu jobbar jag "på riktigt" eller vad man ska säga. Känns rätt okej faktiskt, det är inte alls så lätt som jag förut trodde. Men det är ganska ofta väldigt roligt. För er som missat, så jobbar jag på Teleperformance. Jag vet att många anser att det är en dålig arbetsplats blabla, men jag håller inte med. Det finns helt klart nackdelar, fast det tror jag det finns överallt. Jag tycker att det är ganska bra där faktiskt, jag tycker att det jobbar mycket trevligt folk där. Jag tycker att det jag gör är ganska roligt. Jag tycker också att det är rätt fina lokaler vi tillbringar våra dagar i. Nackdelarna är då att datorerna är så sega, krångel med alla system och rätt dåligt betalt. Men å andra sidan så är det mitt allra första jobb, jag kanske inte ska förvänta mig speciellt mycket mer. Nej, hur som.. det är överlag rätt okej!

Melvin går då hel dagar på dagis nu, det går jätte bra. Han verkar trivas som bara denn! Och för varje dag som går verkar han mer och mer hemmastadd, idag tex så kom han inte ens fram till mig när jag kom. Annars brukar han springa fram till mig, men idag hade han fullt upp med att köra bil. Han blir så stor också, usch. Eller usch, är väl fel ord. Men det känns inte som att man varit närvarande till fullt dom senaste 15 månaderna, det känns som att man missat ungefär hälften. Då tiden gått så jävla fort. Men nu är han stora killen iallafall, gogrisen! Och som jag sa, allt fungerar jätte bra på dagis. Han blir lämnad nästan alltid med nöje och åker alltid hem med nöje ;) Han är ju en liten tröttis så man hinner inte göra speciellt mycket efter jobb/dagis. Men det är väl antagligen så livet ser ut, vuxenliv tror jag det kallas? Kanske inte det roligaste som finns, men det hör till det också.

Ett år äldre har jag blivit också, nitton, känns som jag precis fyllde sjutton. Minns det som om det vore igår, okej.. det är bara två år sedan. Men det känns snarare som två månader. Det är så sjukt! Jag tror det handlar mycket om att jag innan graviditeten inte mådde speciellt bra, så dom tiderna har jag nästan förträngt. Och graviditeten och melvins första år har liksom bara flygit förbi, kan bero på att det hänt så mycket på så kort tid. Vilket kanske gör att det känns som om det gått fort, jag vet faktiskt inte.

Hur som, nitton år nu iallafall. Känns väl inget speciellt, ett år äldre bara. Det är ju en förbannat tråkig ålder, verkligen bara en mellan ålder sådär. Men man måste ju bli det också.

Johannes jobbar fortfarande i stockholm, det verkar gå skit bra för honom. Då det är flera stycken som kommit fram till Hans och sagt att han är så jävla duktig och sådär. Man kan ju inte låta bli att bli lite stolt :P Det börjar bli en vana nu också, det är inte alls lika jobbigt längre. Jag saknar honom inte mindre på veckorna, men jag har fått rullians på mitt liv här hemma utan honom. Så tiden rinner på, på ett annat sett. Det fungerar bra allting.

Förövrigt finns det väl inte speciellt mycket att berätta, vi ska till stockholm över midsommar med min mor och Hans. Vi ska på grönan, äta gott och dricka gott. En hel del shopping blir det väl antaligen också. :D Vilket jag verkligen ser fram emot, allting! Skönt att komma ifrån söderhamn lite. Att göra något annat än det man alltid annars gör en helg. Så tummen upp för den helgen!

Idag hade vi kubb-turnering med jobbet, var dit en sväng med melvin var så trött så vi gick hem efter en stund. Så nu ligger mellen, han sover förmodligen. Det är annars ovanligt tyst innefrån.  Ska städa lite nu, tänkte jag. Ska även hugga tag i disken, Johannes kommer ju hem i morgon så det gäller att det är ordning och reda då ;) hihi.

Så, ska väl göra något vettigt istället då. Vill förresten göra en tidig kväller ikväll, och då är det ju verkligen dags att sätta fart.

Ja, på återseende då!