Tänkte berätta lite om M´s utveckling, inte för att det skett några otroligt stora framsteg. Men allt det lilla är oerhört stort i en mammas ögon. Han säger mer och mer, dessutom så förstår han det mesta nu. Jag kan be honom visa saker eller göra saker så gör han det.

Tänkte försöka göra en lista på saker jag kommer på, men det är så svårt att komma ihåg allt. Men jag gör ett försök.

Mamma - Mamma

Pappa - Pappa

Jolla - Jlolla

Jag ramlade - Ja mamla

Hej - Hej

Hej då - Hej da

Bye bye - baibai (typ?)

Blöja - Mlöja

Törstig - Töschig

Melvin - Meme

Mormor - Momo

Morfar - Mopfa

Jens - Jes

Kom - Homn

Lampa - Ampa

Där - Dä

Så - Så

Borta - Bota

Skål - Kål

Kaka - Kaka

Lälla (välling) - Läla

Buss - Bupp

Bil - Bromn

Blomma - Blomna

Tack - Tath

Pussel - Pus

Äpple - Pläpple

Banan - Baan

Elin - Ella

Bea (dagisfröken) - Beja

Napp - Nabp

Snutte - Snuu

Öga - Öga

Mun - Mu

Gris - Gji

Pucko - Pucko

Puppa - Puppa (detta kan han för att jag sagt "surpuppa")

Kallt - Kat

Varmt - Vam

Oj - Oj

Wow - Wow

Ja - Ja

Nej - Ne

Han skäller även om han ser en hund och vet att det är en vovve, ser han en katt så jamar han. Ser han ett lejon eller en tiger så morrar han högt och ser han en orm så "srrrrrr" ' ar han. Detsamma gör han när han sitter på pottan, då låtsas kissar han. Ja, det är mycket som händer.

Denna tid måste vara den bästa tiden, så är så fruktansvärt roligt att se allting han kan och allting han lär sig. Det är helt fantastiskt när man tänker tillbaka på tiden sedan han föddes. Det är ju inte längesen och ändå har han lärt sig så mycket.

När vi går ifrån parkeringen och hem så härmar han mig, om jag går jätte bredbent så gör han också det. Går jag baklänges så gör han det, hoppar jag så hoppar han. Vi har himla roligt när vi går hem :)

När jag lämnar honom på dagis så springer han in och kramar personalen och sedan kommer han springandes emot mig med öppna armar, han ger mig en kram och om jag har tur en puss. Sen vänder han sig om och springer inåt igen. Men strax innan han sprungit för långt för att se mig så vänder han sig om och vinkar till mig "baibai" (bye bye) och om jag inte svarar på studs så ropar han "mamma, baibai!"  Gullunge!

Dom giver en så mycket lycka dom små liven, även om det som sagt inte alltid är lätt eller alltid roligt, så överväger dom tillfällen man har där det är helt underbart dom få som ej är så underbar. Dom underbara är fler och dom är nå enormt underbara när dom är det. Fan, jag är helt förälskad i min son! Så oerhört gullig, rolig och underbar liten kille.

Förövrigt så älskar jag även min Johannes så himla mycket. Även om det inte alltid går vår väg så ordnar vi alltid till det. Vi har gått genom mycket och kommer kunna gå genom mycket mer. Vi växer allt starkare tillsammans, vilket gör mig så fruktansvärt glad.. för med dig mår jag bra och tillsammans med dig känns allting lite lättare. Du är min sanna kärlek och jag älskar att få uppleva allt det jag upplever med dig. Du har väckt så mycket inom mig och jag har fått känt på saker jag aldrig tidigare känt. Tack för att du är du och för att du är min! <3

Såg även någon lista som går, kanske ska göra ett försök på den då?

Dag 01 – Presentera mig själv

Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Mitt namn är Josefine Norgren, jag är 19 år.

1991-06-09 föddes jag på Hudiksvalls BB. Jag var en lagomt stor tös på 3680 gram och 50 cm lång. Blond, blåögd och helvild - beskriver väl mig som liten. Jag har gått i skolan på Bergviksskolan, 1-första terminen i 8:an. Jag gick därefter andra terminen i Bollnäs på Granbergsskolan. Gick därefter 9:an på Bergviksskolan och sedan gick jag om 9:an i Bollnäs på Granbergsskolan. Jag gick IV på Torsberg, men fick strax innan skolstarten reda på att jag var gravid. Så jag gick från skolstart till alldeles i början på mars. Men betygen var klar och allt jag var tvungen att vara klar med var klart. Jag födde därefter en helt otroligt underbar son den 13:e mars 2009 - Melvin Norgren! Idag bor jag på Stamvägen tillsammans med min pojkvän sedan två år tillbaka. Pojkvän allså, till Stamvägen flyttade vi i sept -10. Johannes Tjernberg heter han, pojkvännen. Med oss bor givetvis Melvin och även Johannes son William varannan helg. Jag jobbar sedan ett halvår tillbaka på Teleperformance.

Ca en månad efter min 14 års dag så gick min pappa bort, jag och min dåvarande bästa kompis Amanda Derksen hade varit nere på stan för att hyra film och köpa godis. Vi laddade inför Bergviksmarknaden. När vi hade hyrt film och köpt godis och var påväg hem så fick jag ett samtal av min mamma. Av rösten att dömma så var hon lite lätt panikslagen. Hon sa åt mig att stanna där jag var för att invänta henne. Jag minns att jag sa till henne att jag alldeles strax var hemma så jag sa att jag går hem och väntar. Nu är rösten väldigt laddad, nej utbrister hon. Vänta där du är, jag kommer alldeles strax. Jag tyckte hon var helknäpp, men vilken 14 åring tycker inte att sina föräldrar är knäpp. Jag väntade iallafall, jag sa att min vän Amanda att dom säkert köpt ett hus. Eller kanske en bil, jag börjar bygga upp en känsla av något lyckosamt. Jag minns lyckoruset jag kände. Vi stod still på den plats vi var när mamma ringde, jag väntade förväntansfullt. Jag ser en fin bil åka förbi och ur kliver två väldigt välklädda män, jag hånade dom lite till min vän. Vem går klädd i kostym och hela faderullan i lilla Söderhamn mitt på dagen. Jag tycker mig se att dom går hem till vårt hus, men antog att jag såg fel. Någonstans inom mig kände jag endå en oro. Vad var det nu som stod på? Var min tanke, men släppte det. En minut kommer min mamma och hennes dåvarande kille, mamma kliver ur och ber hennes dåvarande kille ta min cykel och mina saker. Hon tar mig till kanten av vägen och säger "Josefine, pappa har dött". Jag ser hur hennes ögon blir blanka, jag ser hur gråten är nära. Året innan detta fick vi hem min morfar som bott i Afrika i ca 30 år väldigt sjuk. Han hade fått en Stroke och blev halvsidesförlamad. Han fick även epilepsi och ja, han är och var väldig sjuk. Så min tanke var då givetvis inte att min 34 åriga pappa skulle ha dött. Jag tog såklart för givet att det var mammas pappa som hade dött. Alltså min morfar. Jag klappar min mamma på axeln, då jag bara träffat min morfar kanske två gånger så känns detta inte speciellt jobbigt för min del. Jag lider med min mamma, så var min tanke. Jag förstod inte varför jag var tvungen att stanna där jag var för att höra detta, jag förstår inte heller varför mamma åkte ifrån Mohed för att berätta detta.  Antagligen var detta väldigt jobbigt för mamma och ville dela detta med mig, jag minns att jag hann tänka såhär. Mamma säger sedan "Nej, Josefine. Din pappa! Din pappa Hans!" Det tar mig en stund att förstå och sedan minns jag inte speciellt mycket. Det blev ingen Bergviksmarkad för oss. Det hela kändes väldigt overkligt då jag pratade med pappa strax innan angående mat och pengar.

Detta har jag burit med mig och inte mått speciellt bra pga. Så av den anledningen har skolan blivit lidandes. Ingenting fungerade som det skulle. Jag tänker inte gå in mer på det, hur som helst så kändes det inte som att livet hade en sån stor mening tills jag fick reda på att jag var gravid. Att jag träffade Johannes och fick Melvin har förändrat mitt liv och helt klart gjort det till något helt otroligt. Jag älskar varje ögonblick av livet idag.

Det är väl jag det, jag hade inte varit jag idag om det inte vore för allt detta. Allt ont bär något gott med sig, är kanske felaktigt uttryck då jag inte på något sett glömt min pappa eller känner att det är okej på något sett. Men jag har lärt mig att leva med det, jag accepterar situationen.

Listans fortsättning kommer väl att komma, antar jag. Hoppas ni lärt känna mig bättre och att ni fått mer insyn i mitt liv och vardag.

Godnatt och hej så länge!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, som rubriken lyder så var det ju ett tag sedan det var någon form av aktivitet på denna blogg. Har liksom tappat stinget, har inte så mycket att skriva om så det känns enformigt att skriva och skriva.   Men ska köra en snabb updatering om liv...

Borde förmodligen börja inlägget med att skriva något i stil med "Ja, nu har det väldigt längesen igen då". Men hoppar det denna gång, dom som läser bloggen vet att det var VÄLDIGT längesen jag uppdaterade. Borde sedan fortsätta med något i stil med ...

I fredags gick jag, Johannes och Melvin ner på stan. Melvin lekte i lekparken och så åt vi en varsin glass i det fina vädret. Efter ca 2 timmar gick vi hemåt för att göra lite lunch, påväg hem ringde en vän till Johannes och ville följa med hem. Så v...

Detta inlägg blir inte speciellt intressant eller långt, har inget att skriva om egentligen.   Melvin har fortfarande feber, haft det hela veckan. Det är så ledasamt att det alltid är något, är inte han sjuk så är jag och tvärtom. Det börjar bli ...

Fick en kommentar där en tjej efterfrågar fler bilder, skriver ju så sällan men ska absolut försöka lägga upp någon bild vid varje inlägg. Denna kommentar är det första livstecknet på länge, det händer inte mycket på denna blogg inte.. hmpf!   Hu...