anonym

30 juli 2010 01:27

som om du bryr dig att William kommer,,vilket skämt,,

Josefine

9 augusti 2010 19:31

Och det gör du menar du? Vilken normal mamma lämnar sitt barn hemma över en hel sommar för att jobba på TELEPERFORMANCE i Norge, när teleperformance finns närmare hem? Det kallar jag att bry sig, du ser uppenbarligen inte att att du ställer till det. Detsamma med flytten, hur fan tänker du? Du ringer till Johannes för jämnan och upplyser honom vilken dålig pappa han är och att det är tragiskt att han inte vill träffa honom. Han har honom åtminstone då han ska ha honom, du å andra sidan lämnar ju bort honom hela tiden. Det är säkert mycket bättre för William! Om det nu är så tragiskt att Johannes ej har honom mer än varannan helg, hur kan du då flytta till ett annat land. Tror du att det gör så han träffar honom oftare? Du har ju för fan inte ett rätt du!

Josefine

9 augusti 2010 19:35

Det är trotsallt min sambo & pojkväns son, om inte för min skull. Så för Johannes skull. Och sen råkar det ju vara så att jag visst bryr mig om han kommer eller ej. Och jag bryr mig om honom.

Emelie

14 oktober 2010 15:31

Läste din blogg först idag Josefine.. Och den här komentaren var ju inte allt för kul att läsa kan jag ju säga.. Vem det är som har skrivit innan det vet inte jag vem det är..
Och sen efter ett halvårs tjatande om vad som egentligen var fel och du slänger ur dig det här,, då kan ni varken ha lyssnat på william eller min mor. Tror ni verkligen bara att det handlade om jobb ? Jag har bara jobbat 75% och sen arbetstränat. Som jag berättade för er så var jag riktigt sjuk och eftersom om att inte ni eller någon i johannes familj kunde ha william så fick jag hitta en annan lösning. och då min mor bodde hos oss ett tag och såg att det inte fungerade så tog jag den här chansen att komma tillbaka och vara frisk och kunna kliva ur sängen och vara mamma inte ett halvdött lik som ligger i sängen hela dagarna och william får åka med mig i ambulasen var och varannan natt..men det härhar jag redan förklarat för er så många gånger.. Men jag klarade det här ändå utan er hjälp som jag har klarat det mesta.. Så säg inte ett ljud om hur jag sköter min son för jag bad faktist er hjälpa mig när jag var riktigt sjuk eller snarare hjälpa william.. Men det gick inte så döm inte mig för nått..
Och sen vem det är som lägger sånna komentarer det har jag inte en aning om.. men är det nått du vill säga mig så kan du ta upp telefonen och ringa...!!

Josefine Norgren

14 oktober 2010 20:58

Jag har sagt till dig redan innan du åkte i telefon vad jag tyckte om detta. Jag tycker inte att, oavsett hur sjuk du är/var att det är okej att du åkte. Visst du var sjuk, men då får man försöka ordna upp livet. Att åka iväg till ett annat land och jobba först från morgon till kväll på teleperformance för att sedan jobba på någon nattklubb är inte det rätta sättet att ta itu med sig själv. Du skulle ha kunnat flytta hem till din mamma, hon hade kunnat tagit det yttersta ansvaret vad gäller William även fast du var delaktig. Du är för impulsiv, du gör det som känns rätt och roligt för stunden. Du måste tänka på hur saker och ting påverkar William både nu och i framtiden. Sen var jag kanske lite hård i kommentaren, men jag börjar bli så fruktansvärt less på att hålla på och fjanta. Den enda som blir påverkad av hur du håller på är William, den enda som blir påverkad av hur du och Johannes är mot varandra är William. Likväl av hur vi är mot varandra. Även om du inte respekterar mitt och Johannes val så måste man sköta det snyggt för Williams skull. Precis som jag absolut inte respekterar saker du gör. Det finns inte en endaste människa som mår bättre av att du snackar skit om mig, jag om dig eller om du och Johannes skriker åt varandra. Samtidigt som ingen utav oss tre "vuxna" heller inte mår sämre utav det. Men det finns en stackars liten människa som i längden inte kommer må bra utav det. Jag tänker inte ursäkta mitt val att vara med Johannes, likväl som jag antar att du inte tänker ursäkta att du tycker att jag är en "instabil piller ätande slampa".

Anledningen till att jag, för så skulle det ju ha blivit, ställde upp på att ta William på heltid är för att jag inte anser att det hjälper honom på något sett. Det gynnar inte honom att leva med mig, han behöver dig och din närhet. Inte mig och min.. Johannes jobbar borta och kan därför inte ta på sig att ha honom på heltid.

Nu såhär i efterhand har man insett att det här har varit bland det bästa som kunde hända William, lite stabilitet i livet då du var för sjuk för att ge honom det. Han vaknar på samma ställe, somnar på samma ställe. Äter ordentligt, han får gå på dagis och allt sånt. Han har växt enormt i och med det här, man märker det på hans sätt att prata och även hans sätt att agera.

Jag hoppas trotsallt att detta gjort att du nu mår tillräckligt bra så du kan ta ditt som mamma, att du kan vara den mamma William behöver. Jag menar inget negativt med detta, jag värnar bara om William. För tro det eller ej, så bryr jag mig väldigt mycket om honom.

Jag hoppas även att vi i och med allt, nu kan agera lite vuxet från och med nu. Vi alla! Jag menar alltså inte bara du. För Williams skull. För det är väl trotsallt han i allt det här som är den viktigaste? Och det är bara han som tar skada av allt det här.

Emelie

15 oktober 2010 00:06

Jag har inte lagt ner ett skit på dig eller johannes.. förstår inte varför ni gräver ner er i det.. Ja det var bra för william och få in en vardag.. Handlade inte om dig utan att johannes inte kunde fixa och vara med honom då det inte fanns någon där.. ist fick mamma gå hemma utan pengar för att ta hand om våran son. Andreas vardag är helt förstörd för det..Men dom tyckte att det var bra att jag är så pass stark nu.. även om jag får in och ta prover några gånger i månaden och träna varje dag.. ja jag har jobbat lite mycket i perjoder när jag har mått bättre.. och du kan ju inte jämföra tp i söderhamn och i norge då på en 75% tjänar man dubbelt så mycket,, Men tycker bara att det är fel av dig att lägga dig i saker som du faktist inte vet nått om.. eller nått ni inte vela veta av.. Och säg inte att johannes tar hand om honom dom dagarna som är hans.. Skulle Johannes vara så sjuk att william blev lidande av det eller om nått annat hade hänt.. inte fan hade jag sagt "varför ska jag hjälpa dig för??"...Nej jag skulle väl förfan lösa det och låta han vara hemma. Men jag orkar inte bråka om det här nå mer.. Jag skiter i att ni är med varandra jag bryr mig verkligen inte.. enda kontakten jag vill ska funka är med johannes när det gäller william och inget annat.. Så ni kan sluta snacka om att jag har lämnat i väg william nu för så länge inte ni har haft honom under den tiden så tycker jag inte ni har rätt att göra det.. jag har haft william varannan tors-sön sen jag åkte och han var hos mig i 3 veckor i sommras och sen har jag pratat me dhonom varje dag i telefon eller på skype förutom dom gångerna han är hos er, så jag har träffat honom mer än er iaf trots alla omständigheter.. Så du behöver inte komentera nått om det.

Josefine Norgren

6 november 2010 09:22

Då läget ser ut som det gör, handlar det visst om mig. Skulle det vara så att vi bestämde oss för att ha William på heltid är det ju jag som får ha honom då Johannes jobbar borta. Och att Johannes ej kunde lösa det med släkt, hör du hur fan det låter? Ska Johannes behöva ordna med sin släkt för att du ska iväg till Norge och jobba? Det är väl upp till dig att ordna så att det finns någon som har honom på dina dagar. Du har skickat William till oss flera gånger när Johannes varit sjuk, även fast du varit medveten om att vi har typ magsjuka eller halsfluss, dom gångerna har du ju inte "ordnat" så han får vara hemma.. Hur som helst, avslutningsvis så kan du ju i fortsättningen ta saker som gäller mig med MIG, istället för att ringa och skälla på Johannes för saker du ändå i telefon till Johannes säger att jag sagt.

Jag kommenterar ingenting om dig, det är du som tar saker lite som du vill. Läser du genom det jag skrev sist så inser du att jag inte skrev ett enda ont ord om dig eller om dina val? Lik förbannat fortsätter du hålla på, det verkar helt enkelt handla om att du antingen väldigt gärna vill bråka eller att du helt enkelt inte fattar någonting alls.