I onsdags förändrades allt, mitt sett att se allting och mitt sett att agera. Melvin ramlade och slog sig! Det var det värsta jag varit med om, jag har aldrig varit så fruktansvärt rädd i hela mitt liv. Usch! Vi fick åka till hudiksvall för att kolla så att han inte hade fått hjärnskakning, väl där bestämde dom sig för att vi skulle få sova över där. Det gick bättre än vad man trodde, han hade inte hjärnskakning. Han var mycket pigg och glad under dagen, så dom förstod ganska snabbt att det faktiskt inte var någon fara. Men det var fruktansvärt hur som helst! Man har ju verkligen lärt sig en läxa nu.

Förövrigt händer det väldigt lite faktiskt, man räknar minuterna. Nejdå, men det är nästan så illa. Vi gör aldrig något överhuvudtaget! Måste nästan säga att jag ser fram emot att göra något annorlunda, jobba eller gå i skolan exempelvis. Väl där kommer jag antagligen inte tycka att det är lika roligt, det kommer ju vara oerhört jobbigt att lämna Melvin på dagis. Vill inte att han ska gå då han är så liten heller, men man kan ju inte gå hemma obetald heller. Han kommer visserligen vara ca 1½ år då, så ja. Vem vet..

Ja, detta får verkligen bli ett kort. Melle börjar bli oerhört rastlös :P

På återseende!