Melvin är nu sex månader, tiden går så himla snabbt. Det är knappt så man hinner med, det känns inte alls som att det var längesen han föddes. Var till BVC igår för att ta sex-månaders sprutorna, det gick bättre den här gången än när han fick 3-månaders men han blev dock väldigt ledsen. Jag tycker det är så hemskt att höra honom ledsen på det där sättet. Visst, han gråter annars också. Men då är det på ett annat sett, han blev så fruktansvärt ledsen. Man märker verkligen att han har ont, annars gråter han ju inte för att han har ont. Utan för att han är trött, ledsen eller gnäller för att han är rastlös. Det riktigt hugger i hjärtat, usch! Men som sagt, det gick bättre denna gång. Han var mer ledsen, längre, sist. Nu blev han jätte ledsen men det gick över ganska direkt efter att jag tog upp honom och kramade honom. Nu är det gjort iallafall och så farligt var det inte.

Jag har gett honom vanlig välling och gröt nu ett tag och det fungerar jätte bra, man märker ingen som helst skillnad på honom. Han verkar inte ha nå ont i magen eller sådär, så det är ju skönt. Riktigt skönt även på långsikt.

Idag ska vi på babysim, jag har varit hemma ifrån det två gånger nu för att vänta ut hostan. Nu anser jag att det är tillräckligt bra, han hostar till lite efter att han gråtit. Men näst intill aldrig annars, så jag prövar iallafall. Han kanske inte kommer orka lika mycket den här gången i och med att han varit sjuk så pass länge, men man får bada den tid han orkar. Skönt att göra något annorlunda för en gångs skull.

I måndags bjöd vi hit Amanda, Sebban och Kevin på mat. Vi hyrde även en film som var väldigt bra faktiskt, kommer dock inte ihåg vad den heter. Dom sov kvar hos oss också, så Amanda följde med mig till BVC på morgonen. Det var en mycket trevlig kväll, morgon och dag.

I måndags stod jag på balkongen och så gick det förbi en mamma med två barn, ett i kanske fyra års åldern och ett i vagn som kanske var runt året. Det äldre barnet gick bredvid vagnen och höll den, mamman säger tillslut -"Du kan inte hålla sådär, du stoppar farten fattar du väl. Eller du fattar väl ingenting som vanligt! Korkade unge!" Barnet släpper då vagnen utan att säga något. Dem stannar till och mamman ger det yngre barnet Coca Cola i en napp flaska och så säger hon till det yngre barnet -"Får jag två bråk ungar, vet du vad som händer då?" Hon kollar då på det äldre barnet och fortsätter -"Då får soc ta hand om er, jävla skitungar!" Där står jag, helt stum. Jag känner efter ett tag hur otroligt arg jag blir, samtidigt blir jag väldigt ledsen. Just för barnens skull, jag tyckte så otroligt synd om den äldre barnet. Men hur som helst, där stod jag och kunde inte säga ett enda ord. Jag förstår inte hur man kan säga något sånt till ett litet barn, det är helt klart påfrestande att ha barn. Det är ibland jobbigt, då man inte får sova och det är en massa grin och gnäll. Men all den kärlek som finns mellan en själv och barnet övervinner allt det där. Det gör mig så frustrerad att folk som inte är psykiskt välmående eller rent av inte orkar, skaffar barn. Jag lider nå otroligt med barnen. Dom har ju liksom aldrig bett om att få bli född, utan det är vi som bestämmer det åt dom. Då måste vi väl omfamna dom med kärleksfulla armar och ta hand om dom med välmening. Fy på såna där människor och FY på alla andra som har mage att fysiskt eller verbalt misshandla ett litet barn!!

Jag har inte speciellt mycket att skriva om idag, det får bli ett kort inlägg. Jag ska lägga Melvin nu och sedan ta mig en dusch.

På återseende