Den senaste tiden har varit påfrestande. För tre veckor sedan började jag få ont i magen, inte på värsta viset dock. Men det blev allt mer för var dag som gick, det gjorde ont hela tiden. Mer när jag åt, så jag slutade äta. Förra helgen blev det värre, jag hade jätte ont och var små klen. Vi skulle skjutsa William till Gävle på söndagen och bestämde oss för att kila genom IKEA en snabbis också. Jag kände att jag verkligen inte mådde bra, frös ena sekunden och svettades andra. När vi satt oss i bilen påväg hem så frös jag som tusan och började känna mig svimmfärdig. Väl hemma tog jag tempen och hade då ca 39 graders feber. Efter den dagen gick det bara utför. Hade närmare 40 graders feber, hade så fruktansvärt ont i magen och kunde inte äta något alls. Kunde knappt röra mig överhuvudtaget. Åkte upp till akuten här i Söderhamn och fick där reda på att jag har en infektion någonstans med dom vet ej vart. Så dom skickade mig till Hudiksvall där jag fick stanna kvar i tre dagar. Jag fick dropp under dom dagarna och dom tog tester och liknande men dom vet än idag inte till hundra procent vart infektionen sitter, dom tror att den sitter i antingen magsäcken eller tarmen. Fick åka hem i fredags iallafall, kan dock inte äta än och är inte hundra i magen. Men det känns som att det är på bättringsvägen. Så jag håller tummarna.

Det värsta med allt detta var att vara ifrån Melvin, jag har aldrig varit ifrån honom mer än en natt. Och då han sover borta åker han sent på eftermiddagen och kommer hem tidigt på morgonen. Nu åkte han i måndags klockan tre och kommer hem idag. Detta är det värsta som hänt mig på länge, att behöva vara ifrån sin son har varit hemskt! Men jag måste ju se till hans bästa, att vara med mig när jag inte mår bra får honom inte att må bra. Träffade honom dock en snabbis i torsdags, mamma kom med honom till Hudiksvall. Gud vad man märker skillnad på hans sätt att vara då man varit ifrån honom lite. Han ler på ett helt annat sätt idag, han klättrar BETYDLIGT mer idag, han har verkligen blivit större på dom här dagarna. Vilket är sånt där man inte ser när man träffar honom varje dag. Fast jag föredrar i och för sig att träffa honom varje dag och inte se utvecklingen lika väl.

Nu ska jag försöka peta i mig lite frukost och sedan ta en dusch i väntan på min bebis!

På återseende