Igår kväll kom William, han var så otroligt trött när han kom efter sju någon gång så han ville gå och lägga sig på engång. Nattningen med Melvin gick utomordentligt, han sov nämligen ingenting på eftermiddagen så jag gav honom mat, la honom i sängen och han somnade SJÄLV efter typ två minuter. Såååå skönt! Ska därför försöka ändra lite på rutinerna, få honom att somna tidigare på dagen eller inte sova alls. Vi får se hur det går, går det inte som jag vill är jag fast besluten på att börja med fem-minuters metoden på måndag igen och den här gången ger jag inte vika. Jag får inte ge vika, det är bara hålla ut. Det kommer antagligen inte ta allt för lång tid, så det är förmodligen värt det tillslut.

Johannes och William är på 3-års kontroll nu, så togmig därför tid att skriva lite. Melvin ligger nämligen och sover. Efter lunch ska vi ut i skogen och leka lite, så William får leka av sig en aning och så Melvin får komma ut lite. Aningen krångligt bara i och med att jag skeppade iväg min vagn igår och inte hunnit fått den nya. Men det löser sig nog, William har ju sin vagn så när han inte åker kan Melvin åka. Då William åker får jag bära Melvin. Det löser sig på ett eller annat sätt. Skönt att komma ut en sväng, kanske att vi går till lekparken en sväng också. Vi får se.

Jag och Johannes har i morse haft en mycket seriös diskussion angående flytt, hur vidare vi vill och är redo. Johannes anser att han inte har något här i Söderhamn så han flyttar gärna, han har ju sitt i Gävle också så. Han har ju William där. Jag däremot flyttar ifrån allt mitt här, min mamma, hans, mina syskon och alla andra släktingar. Men jag träffar ingen speciellt ofta, därför känns det inte som att jag har så mycket att förlora. Och man måste våga chansa, kanske blir allt bättre där. Det kanske finns större chans att få något jobb där nere, för oss båda. Och framför allt så kommer vi ifrån Söderhamn! Plus att det underlättar för William och Johannes. Även om det försvåras för Melvin och hans pappa, fast med tanke på hur sällan dom ses så tycker jag inte att det spelar någon roll. Och jag kan inte se till hans fördel, Melvins pappa alltså. Jag tror att vi får ett bättre liv där, med mer möjligheter. I och med att jag inte har någon utbildning så tror jag chanserna är större att man kan få något skitjobb där än här, och i det läget måste jag ju faktiskt tänka att om jag inte får jobb då jag inte längre får vara hemma med Melvin, är det till störst del Melvin som blir lidandes. Även om det känns sjukt att säga, så spelar pengar sån förbannat stor roll. Man måste ha pengar i alla lägen, man kan inte göra något utan dom. Så för att Melvin ska få ett sånt bra liv som möjligt måste både jag och Johannes ha jobb, vilket vi bara kan drömma om här.

Det börjar liksom kännas som att vårt liv här är levt, det känns som att vi står där vi gör och stampar, att vi inte kommer någon vart. Det vore därför skönt med en nystart, med nya möjligheter.

Nu ska jag ta mig lite yoghurt och sedan duscha medan lilleman fortfarande sover, så ha en bra dag.

På återseende