Ja, jag känner att jag inte har speciellt mycket att skriva om. Men ska iallafall försöka skriva ett kort inlägg.

Igår var vi bara hemma stort sett hela dagen, vi gick och handlade en sväng på eftermiddagen. Var även in på skoaffären för att köpa mig ett par nya skor, men givetvis var min storlek slut. Som tur var så kunde dom fixa hem ett par åt mig i rätt storlek redan idag, så ska iväg och hämta dom idag efter fem någon gång. Vi köpte oss en varsin pan-pizza, i brist på ork till att laga mat, som vi gottade oss på till idol.

Att lägga Melvin igår gick snabbt och smärtfritt, jag la honom och någon minut efter sov han. Han sov även ovanligt lugnt och bra, inget hostande. Men strax efter att jag och Johannes hade gått och lagt oss vaknade han, prövade då att ge honom lite mat. Vilket han var helt ointresserad av, han var dock inge ledsen alls. Hostade inte speciellt mycket heller, men ville bara inte sova. Så jag satt och myste lite med honom och prövade sedan att lägga honom igen, vilket gick bra. Men han vaknade till flera gånger under natten och ville ha nappen. Vid halv-fem vaknade han igen, då jag lyckades få i honom lite mat och sen sov han till åtta. Han var då inte vaken speciellt länge, han somnade om igen vid halv-tio-tio. Men sov inte alls länge, en halvtimme på sin höjd. Så nu sover han igen. Har även prövat ge honom vanlig välling idag, så vi får se hur det går. Jag tycker ju att om det nu vore så att han verkligen är mjölkallergiker borde han ju vid det här laget ha ont i magen eller kräkas. Men han verkar sova utan några som helst problem. Så jag håller tummarna! Vore ju skönt om det är så att han inte är mjölkallergiker.

Jag ska strax duscha medan Melvin fortfarande sover, sedan ska vi väl åka och handla inför helgen med William. Kände förut att jag var en aning osäker på om det skulle vara roligt att han kom denna helg eller bara jobbigt, jag är nu helt inne på att det kommer att bli roligt. Konstigt nog saknar jag honom lite nu, kanske beror det på att vi haft honom ganska mycket på sista tiden. Hur som helst, ser jag faktiskt fram emot det!

Ja, måste väl passa på att göra det som måste göras nu när grodan sover.

På återseende!

Sist William var här blev vi alla sjuka, vilket vi fortfarande är (3 veckor senare). Den det är som mest jobbigt för är Melvin, han har en enorm hosta som aldrig ger sig. Den håller honom vaken dag som natt, man märker nu att han verkligen börjar ledsna. Stackarn, säkert gör det ju ont också. Man ser hur gärna han vill sova och hur arg han blir då han inte kan, i det läget är jag också så maktlös. Jag kan inte göra något alls för att hjälpa honom, det lilla jag kan göra för att underlätta har jag givetvis gjort.

Johannes har varit i Sthlm denna vecka och jobbat, jag har saknat honom som en tok. Och idag efter att jag hade varit på stan och fikat med Mathilda, då jag var påväg hem. Möter jag honom i teaterbacken, och gissa om jag blev glad. Det var verkligen en överraskning då jag trodde han skulle komma hem idag (torsdag) egentligen. Men det var underbart att få hem honom igen, det har verkligen varit tomt!

Det är vid såna här tillfällen man inser hur mycket man tycker om personen i fråga. Som jag skrev i förre inlägget är jag och Johannes alltid upp i varandra, därför är det sällan man visar hur mycket man uppskattar varandra och saknat varandra kommer jag inte ens ihåg sist vi gjorde (innan dom här dagarna). Jag tror att det är vettigt att komma ifrån varandra såhär någon gång ibland, för att hinna sakna varandra. Det är jobbigt då han är borta, men det är så fruktansvärt underbart då han kommer hem. Känslor man inte känt på länge väcks till liv!

Melvin har precis vaknat, för att äta lite och som vanligt pga den där förbannade hostan. Men det låter nästan som att han somnat nu faktiskt, så då ska jag ta med mig min sambo till sängs för att dejta John blund i någon timme innan Grodan vaknar ännu en gång.

Hörs vidare under morgondagen eller ska man säga senare idag? Hur som helst.. På återseende!

Jag har bloggat förut, men då var det ett sätt för mig att övervinna smärtan ifrån min pappas bortgång. Nu och här har jag gjort en nystart, här ska jag skriva om mitt liv som det ser ut idag. Jag ska här skriva om min vardag tillsammans med min snart 6 månader gamla son, min sambo och hans barn (snart 3 år).

Detta gör jag mest för att skriva av mig, men också för att sedan kunna se tillbaka på denna tid då Melvin (min son) var liten och hans framsteg och utveckling. För tiden kan ibland rinna lite väl snabbt mellan fingrarna. Vilket känns en aning skrämmande, det gör i och för sig hela situationen.

Jag, min sambo Johannes, hans barn William och min son Melvin bor i en tvåa på Nygatan i Söderhamn. Vi flyttade in här tillsammans i maj, då vi hade "på-låtsas-bott-tillsammans" ett tag innan i den lägenhet Johannes hade innan. Men för att kunna skapa och utveckla beslöt vi oss för att ta en ny lägenhet där allt är nytt. Inget förflutet, bara nytt. Lägenheten i sig är otroligt fin, men jag håller nu på att kvävas i denna LILLA lägenhet! Man märker inte av det lika väl då det bara är jag, Johannes och Melvin. Men varannan helg då även William kommer, blir det oerhört trångt. Han är ju som sagt tre år och behöver lite mer utrymme än Melvin.

Att lägga barnen är en utmaning i sig då det är en stor ålderskillnad, vilket medföljer olika läggtider, vakna tider och allt det där. Så ett problem vi har är att barnen väcker varandra. Att alltid behöva tissla och tassla på tårna är i och för sig också ett problem, om man nu kan uttrycka sig så. När jag och Johannes beslutar oss för att gå och lägga oss vågar man knappt andas i rädsla för att väcka den ena eller kanske båda. En nysning eller en host så är dem små liven vaken. Vilket i sig är en påfrestning för hela situationen.

Att hela tiden vara upp i varandra är också en påfrestning. Visst, vi bor ihop för att vi älskar varandra och vill spendera våra dagar tillsammans. Men i och med arbetslösheten kan det kännas som vi spenderar en minut för mycket med varandra.

Men jag älskar situationen, det är så fruktansvärt mysigt. Det är underbart att känna den kärlek och lycka jag idag gör. I och med Melvins födsel blev allt som i mitt liv var jobbigt, en aning lättare. Jag kan inte påstå att jag idag inte saknar och söjer min pappa. Det gör så ont i mig att Melvin aldrig kommer få träffa den man som gjort mest intryck på mig någonsin, det gör även ont att pappa aldrig får träffa världens absolut sötaste och underbaraste pojk. Men jag tror ändå att dom båda någonstans kommer att ses, då dom kommer älska varandra så som jag älskar dom båda!

Jag ska nu ta mig en dusch medan Melvin fortfarande sover, vi ska sedan ner på stan för att ta en fika tillsammans med Mathilda. Vilket är på tiden! Jag lovar att försöka skriva ofta och skriva så intressant det bara går, men jag har dock lovat sånt förut och tyvär inte kunnat hålla det :/ Men känner nu att det är dags att dokumetera vad som händer i Grodans liv, så förhoppningsvis går det bättre nu.

På återseende!